 |
foto: stockholms filmfestival
2004 |
Gruvlig hämnd på oförrätter
Inger Carlsson
dead man's shoes
Regi: Shane Meadows
Manus: Paddy Considine och Paul Fraser
I rollerna: Paddy Considine, Gary Stretch, Toby Kebbell m. fl.
Betyg: |
 |
Richard (Paddy Considine) och hans bror Anthony
(Toby Kebbell) återvänder till sin barndomsort för att
ta en gruvlig hämnd på dem som förgrep sig på och
förnedrade Anthony för flera år sedan. Plågoandarna
blir varse hämnden på ett otäckt vis, och samtidigt avslöjas
i återblickar varför hämndbegäret är så
stort.
Allt är mycket spännande upplagt,
med tillbakablickar i form av minnen om vad som hände den där
gången för länge sedan. Man förstår Richards
önskan att eliminera plågoandarna samtidigt som man förskräcks
av deras gärningar och Richards grymhet. Mycket fina skådespelarprestationer
överlag - rollfigurerna känns som verkliga människor.

-----------------------------------------
 |
foto: folkets bio
|
En kortfilm med stort hjärta
Nicole B Wallenrodhe
jag älskar livet
Manus och regi: Jonas Carlsson, Emanuel Dannerman, Carolina Ek, Sandra
Fohlin och
Navid Safiyari
Betyg: |
 |
Man behöver inte göra
en lång film för att skildra den kärleksfulla inställning
som en ung pojke kan ha till livet. Att det räcker med ungefär
13 minuter bevisas i filmen ”Jag älskar livet” som just
nu visas på Zita som en ”Kort och gratis”-film.
11-årige Clint Östlund har sjukdomen
ADHD vilket innebär att han är hyperaktiv. Han pratar fort,
rör sig fort och vill mycket, hela tiden med sin kärleksfulla
varma attityd, och hela tiden medveten om att han är hyperaktiv och
att det är en sjukdom. Han kan berätta om sin tillvaro med distans
samt ventilera sina tankar. Och det gör gott att lyssna på
hans mogna ord samt glädjas åt hans ”fifteen minutes
of fame”.
Ett litet filmprojekt med stort hjärta
som man tackar för. 
|
Besök
Café Crèmes Filmblogg för det senaste om film! Just
nu skriver vi om filmer som kommer att ha biopremiär senare under
hösten och vintern. http://kaffefilm.blogspot.com/
 |
storm
Alice Thorburn
”Storm” är en
film med en välpolerad och snitsig yta, ett snabbt tempo och
snygga bilder. |
 |
ryktet
går
Pia Rosborg
Låt er inte luras av den
någorlunda originella premiss som "Ryktet går"
bygger på - den fuskas nämligen bort så snart som
den presenterats. |
 |
crossing
the bridge
Nicole B Wallenrodhe
Filmen inleds med visdomsord av
Konfucius: Vill du förstå ett folk eller en kultur, förstå
deras musik, och avslutas med Madonnas: Music makes the people come
together. |
 |
varannan
vecka
Nazneen Ayaz
"Varannan vecka" är
det här en rolig och träffsäker relationskomedi som
bör ha chans att locka en stor publik. |
 |
mitt
hjärtas förlorade slag
Linda Nilsson
Audiards film belyser hur svårt
det kan vara att försöka leva sitt liv samtidigt som man
tvingas ta ett så stort ansvar för en förälder. |
 |
the
fog
Linda Nilsson
Trots den uppskruvade sinnestämningen
som ”The Fog” väckt hos undertecknad var filmen
som bortblåst några timmar senare. |
 |
nattens
väktare
Inger Carlsson
”Nattens väktare”
blev en succé i Ryssland och skulle kunna slå även
här: fantasy, mystik och legender ligger ju rätt i tiden. |
 |
stolthet
och fördom
Nazneen Ayaz
"Stolthet och fördom"
fascinerar inte på samma sätt som vare sig boken eller
teveserien. Det som saknas är spänningen mellan Elizabeth
Bennet och Mr Darcy. |
 |
you
and me and everyone we know
Nicole B Wallenrodhe
Julys film kan öppna upp för
intressanta diskussioner om vår samtid genom de karaktärer
och situationer som skildras. |
 |
en
geishas memoarer
Nicole B Wallenrodhe
“En geishas memoarer”
är inte minst en vacker skildring av en geishas öde laddad
med poetisk mystik. |
 |
berättelsen
om narnia
Pia Rosborg
Som matinéäventyr för
barn på jullov eller vuxna som behöver en tillfällig
fantasivärld kan ”Berättelsen om Narnia” definitivt
rekommenderas. |
 |
match
point
Alice Thorburn
Allens filmer är ofta dialogbaserade
och det är den här också, men trots det lyckas han
med ”Match Point” göra något helt nytt. |
 |
mustaschen
Alice Thorburn
”Mustaschen” är
en elegant film och det är frestande att kalla den typiskt
fransk, vilket i det här fallet bara är en komplimang. |
 |
buss
till italien
Linda Nilsson
Det som framför allt gör
”Buss till Italien” så bra är de vackert
tecknade människoporträtten. |
 |
king
kong
Henriette Cederlöf
Det som känns nytt och fräscht
är däremot att Ann får vara en person och inte bara
en ”dam i nöd”. |
 |
barnet
Alice Thorburn
Ii någon mån är
"Barnet" en sorgesång över ett liv som inte
går att leva när man blir vuxen: sorglösheten och
ansvarsfriheten existerar inte längre. |
 |
välkommen
till familjen
Pia Rosborg
Filmen innehåller en tokroligt
varm familj, gott om snubbelkomik, en scen där skådespelarna
försöker verka som att de är fulla, massor av romantik
och snö som faller. |
 |
down
in the valley
Alice Thorburn
”Down in the Valley”
är ett drama som mörknar alltmer mot thriller. Filmen
är snyggt fotograferad och trots wide screen-formatet finns
en intimitet i berättandet. |
 |
just
like heaven
Linda Nilsson
”Just like Heaven”
är en må bra-film, det ska inte stickas under stolen
med. Filmen har vissa förutsägbara partier och en och
annan orealistisk karaktär. |
 |
SIGRID
OCH ISAAC
Linda Nilsson
Som informationskälla är
filmen underbar. Den belyser dock mest förhållandet ur
Sigrid Hjerténs ögon eftersom det är hennes brev
som inleder majoriteten av dialogerna. |
 |
ARGA
MÄN UTAN BEN
Linda Nilsson
Vilka känslofyrverkerier!
Jag kände mig som en nyöppnad champagneflaska hela filmen
igenom. |
 |
a
history of violence
Lydia Duprat
Som åskådare tjänar
man på att vara på sin vakt med ”A History of
Violence”. David Cronenberg är inte ute efter att göra
det ombonat för oss. |
|
tim
burtons corpse bride
Linda Nilsson
Även om man inte tillhör
den skara människor som favoriserar den gotiska filmstilen
är det bara att erkänna: detta en alldeles fantastiskt
vacker film. |
|
besatt
Pia Rosborg
”Besatt” är en
spännande film som uppmuntrar till viss eftertanke samt en
trevligt gammaldags thriller som passar en mörk och kall vinterkväll. |
|
en
dag i livet
Nicole B Wallenrodhe
Det verkar som om Hallström
vill förmedla essentiella budskap om liv och död och mening
genom att berätta en uttröskad historia. |
|
instängd
Lydia Duprat
”Instängd” är
en av de otäckaste filmer jag sett, så mycket så
att jag, fylld av obehag, var frestad att lämna biografen under
föreställningen. |
|
proof
Nicole B Wallenrodhe
Filmer om snillen har vi sett förr,
men i “Proof” har geniet skiftats från mannen
till kvinnan. |
|
serenity
Pia Rosborg
Så värst originell är
heller inte ”Serenity”. Grundpremissen är intill
beblandelse lik en uppsjö andra filmer i samma genre. |
|
made
in yugoslavia
Nicole B Wallenrodhe
Det som gör den här filmen
unik är att den tar upp den emotiva far-och-sonkonflikten i
samband med de konflikter som uppstår med att vara utländsk
och serb i Sverige. |
|
domino
Nazneen Ayaz
”Domino” har snabb
och rolig dialog, ett grymt soundtrack och lyckas därför
bli till mycket mer än en dussinaction. |
|
harry
potter och den flammande bägaren
Magnus Hjelmare
Den här filmen känns
mer som en ”vanlig” film om ungdomar med magiska krafter
än som en ”magisk” film som utspelas på en
skola för trollkarlar och häxor. |
|
the
constant gardener
Henriette Cederlöf
”The Constant Gardener”
är en alltigenom välgjord och välspelad film, som
tar upp frågor vi måste konfrontera, även om vi
helst skulle slippa. |
|
elizabethtown
Pia Rosborg
”Elizabethtown” är
för kaotisk, för lång, och vill för gärna
att vi ska må bra av den. Men den är svår att tycka
illa om. |
|
om
sara
Nicole B Wallenrodhe
Sara skulle inte behöva berätta
att hon saknar sin pappa, vi kan förstå det. Hon behöver
heller inte meddela att hon vill ha en familj, för vi förstår
det också.. |
|
ninas
resa
Nicole B Wallenrodhe
Ninas berättelse hedrar varje
judisk flicka som växte upp under 1900-talets nazistiska skräcksamhälle. |
|
the
40 year-old virgin
Henriette Cederlöf
Hur kom det sig att någon
valde att satsa på just detta? Det kan inte ha sett bra ut
ens på pappret. Jag förstår det bara inte. |
|
doom
Nazneen Ayaz
”Doom” är en utpräglad
machorulle, med endast en kvinnlig roll, som antagligen ska fungera
som ett jämställdhetsalibi. |
|
den
utvalde
Lydia Duprat
Ett gäng 12-åringar
skulle ha kunnat åstadkomma något betydligt mer otäckt
och underhållande lagom till Halloween, om de blott fått
låna en filmkamera. |
|
den
bästa av mödrar
Alice Thorburn
Det märks att ”Den bästa
av mödrar” är en noggrant genomarbetad film som
alla inblandade lagt ner mycket möda och omsorg på. Sådant
lönar sig. |
|
legenden
om zorro
Lydia Duprat
”Legenden om Zorro”
försöker övertyga publiken om att den är en
komedi, men publiken blir inte övertygad. |
|
molly
och morfar
Nicole B Wallenrodhe
Att kalla filmen barnfilm vore
för snävt. ”Barntillåten” passar bättre
då detta är en film som talar lika mycket, kanske till
och med mer, till vuxna. |
|
störst
av allt
Alice Thorburn
Efter att ha sett Lars-Lennart
Forsbergs nya film ”Störst av allt” är det
snarare trötthet jag känner. Trötthet som beror på
fantasilöshet och standardlösningar rakt igenom.
|
|
en
smutsig affär
Alice Thorburn
”En smutsig affär”
är en fin film, med ett lugnt tempo och en lätt vemodig
underton, en udda medelålders kärlekshistoria i centrum
och flera väldigt roliga scener. |
|
flightplan
Henriette Cederlöf
Jodie Foster upprepar delvis sin
roll från ”Panic Room” – den kämpande
mamman som inte räds vare sig att ta till våld, eller
att ta tekniken till sin hjälp. |
|
broken
flowers
Lydia Duprat
När filmen är som bäst
är den spirituell, fylld av referenser och lågmält
komisk. När den är som sämt är den lite seg
och en aning förmäten. |
|
harrys
döttrar
Jon Asp
Tematiskt sett är "Harrys
döttrar" ett stort steg i rätt riktning för
Hobert. Förlusten av ett barn är ett tacksamt ämne. |
|
or
Nazneen Ayaz
Historien är ett slags israelisk
”Lilja 4-ever” men har inte alls samma slagkraft. Trots
det otäcka temat och handlingens allt mer nattsvarta vändning
känner jag mig inte berörd. |
|
dolt
hot
Jon Asp
Till sin hjälp har Haneke
två av Frankrikes stora skådespelare, men han använder
dem som ingen annan. |
|
bröderna
grimm
Nicole B Wallenrodhe
Allt är inspelat i studio
vilket skapar en plastig, falsk miljö. ”Bröderna
Grimm” är en respektlös hantering av ett respektingivande
namn. |
|
moolaadé
Alice Thorburn
När det gäller ”Moolaadé”
känns budskapet mer angeläget än själva filmen.
Det hela framstår stundtals som filmiskt råmaterial
mer än färdig film. |
|
loranga,
masarin & dartanjang
Nicole B Wallenrodhe
Jag gillade inte detta. Men vid
filmens slut frågar en pappa sitt barn om filmen var bra.
”Aaaaa, den va jättebra!”. |
|
paradise
now
Alice Thorburn
Det gåtfulla i människornas
vanlighet är förtjänsten med ”Paradise now”.
Just det som gör att man förstår att det skulle
kunna vara vem som helst. |
|
en
förtrollad romans
Nicole B Wallenrodhe
"En förtrollad romans"
l åter verklighet och fiktion smälta samman då
karaktärer från serievärlden stiger in i filmvärlden
och tvärtom. |
|
pistvakt
Nicole B Wallenrodhe
Scenografin är enkel och sparsamt
upplyst som på en teaterscen medan bilderna i bakgrunden visar
snötäckta berg och sagolika landskap. |
|
inside
deep throat
Henriette Cederlöf
Bailey och Barbato har valt vinklingen
att rätten att producera och konsumera porr framför allt
är en fråga om yttrandefrihet. |
|
mean
creek
Alice Thorburn
Långfilmsdebuterande Estes
har med små medel åstadkommit ett njutbart, stämningsfyllt
och hela tiden vagt oroande mästerverk. |
|
percy,
buffalo bill och jag
Henriette Cederlöf
Dagens elvaåringar känner
väl knappast till begreppet blodsbröder, och de har garanterat
andra hjältar än Buffalo Bill. |
|
four
brothers
Nicole B Wallenrodhe
Handlingen känns något
annorlunda, men formen typisk. Det är högljudd filmmusik,
mycket pistolskott, snabba biljakter etcetera etcetera. |
|
doxa
Jon Asp
Om nu filmen lider av ett omöjligt
manus bör också tillstås att gestaltningen inte
är ett dugg bättre. Till och med skådespelarna misslyckas
leverera. |
|
stealth
- det osynliga hotet
Pia Rosborg
Det styltiga sättet folk pratar
på är dock inget i jämförelse med de makabert
trista fördomar som radas upp filmen igenom. |
|
führerns
elit
Alice Thorburn
”Führerns elit”
är en tät och intensiv skildring av vanliga pojkars inordning
i leden. Att offra sig för kollektivet, att vara stark och
skoningslös är de största dygderna som finns. |
|
millions
Lydia Duprat
Danny Boyles "Millions"
är trots sin anspråksfullhet en fantasifull feel good-film
som säkerligen kommer att gå hem hos publiken. |
|
manderlay
Henriette Cederlöf
På ett märkligt sätt
undgår "Manderlay" att förolämpa åskådarens
intelligens trots att resonemangen ofta känns väl didaktiska
och händelseutvecklingen bitvis rätt förutsägbar. |
|
kalle
och chokladfabriken
Henriette Cederlöf
”Kalle och chokladfabriken”
bygger på Roald Dahls barnboksklassiker med samma namn. Även
boken har något obehagligt över sig. Tim Burton skulle
kunna sägas vara det självklara valet för att överföra
historien till film. Hans vision är fullständigt kongenial
med Dahls vad känslan anbelangar. |
|
en
junisöndag kvart över tolv
Nicole B Wallenrodhe
Med en enkel scenografi, raka linjer
och ljusblå kala väggar samt den lakoniska dialogen blir
den finska enkelheten (kalla det minimalism) lika fullkomligt framställd
i Kari Paljakkas film. |
|
cinderella
man
Lydia Duprat
Jag har hitintills haft mycket
svårt för Paul Giamatti, men efter hans prestation i
"Cinderella Man" har jag fått ta mina fördomar
under omprövning. |
|
crash
[två recensioner!]
Lydia Duprat & Inger Carlsson/Jon Asp
"En intensiv och stark film."
Lydia och Inger
"Under filmens tio sista finstämda minuter klipps det
frekvent mellan försonande och pånyttfödda själar."
Jon |
|
järn
3:an
Henriette Cederlöf
Det är alltid uppfriskande
att se en film där man inte vet från första rutan
hur den ska sluta, och där man lämnas med en hel del funderingar
efter att den tagit slut. |
|
sophie
scholl - de sista dagarna
Lydia Duprat
Marc Rothemunds film handlar i
korthet om något så sällsamt som då godheten
lyckas nå fram till ondskan och tränga igenom dess pansar
av självrättfärdighet och blind arrogans. |
|
being
julia
Alice Thorburn
Annette Bening är självlysande
och utagerande i rollen som Julia, magnifik i sin personifiering
av den Stora Skådespelerskan. Men trots det är det här
inget renodlat divaporträtt. |
|
zozo
Alice Thorburn
”Zozo” bekräftar
det många redan anat, att Josef Fares gör film på
sitt eget sätt och att hans sätt är något av
det bästa svensk film har att erbjuda just nu. |
|
jag
och min syster
Alice Thorburn
Huppert och Frot är fantastiska
i sina roller, och filmen är otroligt gripande. Flera av scenerna
är enastående och dialogen träffsäker och precis. |
|
RECENSIONER
TECKNARENS KONTRAKT >> nytt!
INSIDE I'M DANCING >> nytt!
BARBIE >> nytt!
IMAGINARY HEROES >>
LAYER CAKE >>
THE FRIEDMANS >>
CRACKING THE DA VINCI CODE >>
A HOME AT THE END OF THE WORLD >>
MICKYBO AND ME >>
THE BROWN BUNNY >>
THE WOODSMAN >>
WE DON'T LIVE HERE ANYMORE >>
FAMILJEN ÄR VÄRRE >>
THE LIFE AND... OF PETER SELLERS >>
WIMBLEDON >>
HAJAR SOM HAJAR >>
OPEN WATER >>
THE TERMINAL >>
BAMBI >>
ANCHORMAN >>
ANACONDAS: HUNT FOR THE BLOOD...>>
PRIVATE >>
SABRINA >>
INTERMISSION: COLM MEANY >>
KONSPIRATION 58 & KOMETEN >>
PETER PAN OCH JASON ISAACS >>
DE TIO BUDORDEN >>
SPARTACUS >>
UPTOWN GIRLS >>
KÄRLEKENS SPRÅK >>
CAROLINA >>
BREAKFAST AT TIFFANY'S >>
RÖSTER FRÅN ANDRA SIDAN
>>
UTRIKESKORRESPONDENTEN >>
SONEN >>
UNITED STATES OF LELAND >>
BROTTSPLATS ITALIEN >>
DEN TREDJE MANNEN >>
DIVA >>
BLIND HORIZON >>
FLUGORNAS HERRE >>
RAN >>
 |
Miko Lazic.
Självporträtt. |
Debutant med respekt för konflikter
Av Nicole Wallenrodhe
INTERVJU |
•
• • • • • • • •
• • • • • • • •
• • • • • |
Vi träffas en regnig onsdag
på Söder, långfilmsdebutanten Miko Lazic (”Made
In Yugoslavia”) och jag. Vi sätter oss på ett fik
och börjar prata. Jag har förberett ett papper med frågor
som jag tänkt att diskussionen ska kretsa kring, men Lazic
är pratglad med åsikterna nära till hands, så
frågepappret känns slutligen lika onödigt som en
påse sand i öknen. Han pratar gärna om annat än
film också. Asylpolitik, myndigheters attityd till barn och
psykisk tortyr som är lika plågsam som fysisk tortyr,
är några ämnen han nämner med en sammanfattande
åsikt: ”Det här systemet dödar människor.”
Lazic berättar att han länge hållit
på med film, ända sedan han var skolpojke och filmade
hemmagjorda karatefilmer. Vägen fram till långfilmsdebuten
har sträckt sig över olika utbildningar: en påbörjad
teknisk, en ekonomisk och sedan filmarutbildning både på
Stockholms Filmskola och DI (Dramatiska Institutet). I hans portfölj
finns både kortfilmer, novellfilmer och dokumentärfilmer.
Han har även gjort musikvideos, bland annat till hiphoplåten
”Shoot the Racist” av Infinite Mass som visades i samband
med filmen ”Sökarna” 1993. Förutom detta är
han även aktiv som fotograf.
Länge har Lazic velat göra en film
om något som han känner i grunden och har förståelse
för.
- På DI, Dramatiska Institutet, hade
vi många uppgifter som gick ut på att regissera påhittade
manus, säger Miko Lazic. Men vid ett tillfälle fick vi
regissera en självupplevd historia. Det var då jag förstod
att en personlig, självupplevd berättelse blir mycket
bättre än en fiktiv.
Så filmen är självbiografisk…
- Delvis, särskilt i handlingens tillbakablickar, säger
Lazic. Mycket av dialogen är hämtat från mitt eget
liv men i filmen har jag satt in dem i ett annat sammanhang: utanför
familjens garage i en krissituation.
”Made In Yugoslavia” är
en tragikomisk skildring av en serbisk familj bosatt i Sverige.
(Själv är Lazic född och uppvuxen i Stockholm men
ursprunget är serbiskt från Bosnien.) När filmen
börjar har pappan i familjen bestämt sig för att
begå självmord i garaget, för i hemlandet har inbördeskriget
precis brutit ut. Huvudkaraktären är familjens son, Mihajlo,
som tillsammans med övriga familjemedlemmar försöker
reda upp situationen. Det är en familjekonflikt i all ära
som filmen skildrar. Och Lazic betonar att han värdesätter
konfliktsituationer. Han menar att det ger respekt att vara i opposition
då man tar sin plats och hittar sig själv i stället
för att sälla sig till de bleka konformisternas skara.
I filmen finns en scen där unge Mihajlo
tvingas byta klass då han säger emot en oresonlig lärare.
Jag får veta att den sekvensen är hämtad ur Mikos
liv. I grundskolan argumenterade han ofta mot ”de högre”.
En gång fick han armen vriden ur led av en lärare vilket
resulterade i att han själv fick byta klass. Men dessa erfarenheter
har gjort honom stark och självsäker. ”Made In Yugoslavia”
har fått både bra och dåliga recensioner.
- Jag är van vid att få kritik
och att folk snackar skit bakom ryggen på mig. Det är
så i den här branschen, man hackar på varandra.
I dag litar jag inte på någon.
Ändå förvånas han över
att filmen fått så bra recensioner som den gjort, bland
annat av DN och SvD. Han sitter gärna framför datorn och
läser igenom det folk skriver om honom. Kritik tycker han är
viktigt.
- Man kan gärna såga en film bara
man gör det på rätt sätt, säger Lazic.
Men man får inte göra som Filmkrönikan: de kommer
snart att döda biofilmen med deras sätt att kritisera
den, menar Lazic.
I min recension av ”Made In Yugoslavia”
kritiserar jag bland annat filmens snabba tempo. Miko Lazic förstår
vad jag menar. Han har fått den kommentaren av andra också,
men håller fast vid att formatet och innehållet som
användes också krävdes. Enligt honom är filmens
tempo inte det huvudsakliga, det viktiga är att filmen har
värme. Tempo är dessutom något som kan uppfattas
på olika sätt. När han exempelvis visade ”Made
In Yugoslavia” för några serber fanns klagomål
på att till och med den skulle vara för långsam!
Vårt samtal fortsätter sedan vi
lämnat fiket för den regniga gatan. Han fäller upp
ett svart paraply och sträcker upp det så att det ger
skydd för två.
Har du några nya filmplaner på
gång?
- Ja, men det är för tidigt att berätta om det nu.
En film måste ta tid att göra. Jag förstår
mig inte på filmskapare som kommer med en ny film varje år.
Vad hinner man göra och uppleva under ett år? Sådana
filmer kan bara vara beställningsjobb.
Själv söker han efter ett auteurskap.
Han betonar att filmen är en konst och kritiserar den rådande
attityden till regissörer som han tycker undervärderar
regissörens konstnärlighet.
- Man bjuder ofta in koreografer, målare
eller teaterfolk för att experimentera med filmmediet. Men
sällan är det tvärtom, att regissörer bjuds
in för att bidra med sin konstnärlighet i andra fält.
Det är en intressant synpunkt, och ett
förhållande som inte slagit mig tidigare.
|
|