foto: outnow.ch

Betyg:

En postförsändelse med barnpornografi till familjefadern Arnold Friedman blir startskottet för en polisundersökning som antar oanade proportioner. Både pappa Friedman och familjens yngste son Jesse anklagas för att ha begått grova sexuella övergrepp mot en rad pojkar som besökt Friedmans förortsvilla för att gå datakurs.

Händelseförloppet från det att polisen upptäcker barnporrtidningen som skickats till Arnold Friedman fram till rättegångarna och efterspelet skildras mästerligt. Privata videofilm- och ljudupptagningar varvas med nutida intervjuer med olika inblandade parter: familjemedlemmar, rättsapparatens företrädare, polisen, de som säger att övergreppen skedde och de som hävdar de anklagades oskuld. Perspektiven byts ständigt och när vi känner oss övertygade om att det är på det ena sättet växlar filmen vinkel och vårt tvivel växer.

För medan tesdrivande journalistik à la ”Uppdrag granskning” och propagandistiska dokumentarister som Michael Moore lägger fram utvalda pusselbitar för att övertyga åskådaren om ett visst förhållande gör Andrew Jarecki det motsatta. ”Jag tror att jag aldrig någonsin får veta sanningen”, säger en av de medverkande mot slutet av filmen. Och som tittare kan man inte annat än hålla med. Och det finns något befriande i det. Att inte få veta. Att inte få Sanningen skriven på näsan. Att få konstatera att sanning och lögn, skuld och oskuld är för komplexa för att alltid låta sig fångas objektivt.

Familjens sammanbrott skildras delvis inifrån genom deras privata filmer. Efter att anklagelserna riktats mot far och son Friedman börjar storebrodern i familjen att videofilma. Det dokumentära materialet stärker filmen. Det känns autentiskt på ett helt annat sätt än om ett filmteam utifrån hade varit på plats och inkräktat – och därmed förmodligen också påverkat – den sönderfallande familjen. Visst är de medvetna om kamerans närvaro men de känns inte tillgjorda på det sätt som de kanske hade varit om syftet för dokumentationen hade varit exponering i det offentliga rummet.

Allt som allt är ”Friedmans” en stark, mycket tänkvärd och oerhört skickligt ihopsnickrad dokumentär som ingen bör missa.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.