Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN
foto: scanbox

FILM PÅ DVD

En film om sorgarbete


imaginary heroes


Betyg:

När Matt tar livet av sig verkar det till en början inte som om hans familj riktigt bryr sig. Det är bara pappan som sörjer – han avskärmar sig från de andra, slutar åka till jobbet för att sitta hela dagarna på en parkbänk, kräver att man fortfarande ställer fram en tallrik till Matt. Matts verbala mamma däremot fortsätter att leverera sina coola enradingar om livet och upplever dessutom ett slags försenad ungdom. Systern avreser till college, brodern fortsätter att hänga med grannkillen och fundera över livet. Man undrar vad det är för fel på dem. Och ju längre filmen går desto starkare blir den förbjudna misstanken: de kanske inte tyckte om honom?

”Imaginary Heroes” är en sval film. Människorna den skildrar lever civiliserade, coola liv, utan känslostormar. Rollfigurerna odlar en blaserad, ironisk likgiltighet utan att bli hjärtlösa, bryr sig om varandra genom att fortsätta som vanligt. Långt in i filmen undrar jag var reaktionen är någonstans. Det är som att det inledande, dramatiska självmordet inte har hänt. Det är ingen som pratar om det. Men det finns heller ingen tryckt stämning eller menande blickar eller ens tystnad som antyder att någonting inte tas upp. Förutom från pappans sida.

Detta gör att filmen inledningsvis inte berör, det svala känns konstigt. Men sakta men säkert sipprar det fram mellan de lika välansade replikerna alla de underliggande strömningar och minnen som gör att man till sist förstår inte bara Matts plats i familjen, utan också de andras roller. Då blir det också allt klarare varför de olika karaktärerna reagerar som de gör. De repliker som inledningsvis skavt och känts helt otroliga accepterar man mot slutet fullt ut. Det är ”Imaginary Heroes” största förtjänst att den lägger sitt fokus inte på den som har dött utan på dem som lever – och med hjälp av att visa vilka olika roller de intagit i kollektivet också gör det förståeligt att i det här fallet pappans sorg blir så mycket större än de andras. Det är hans position som rubbas mest, det är hans sida som försvagas av Matts frånvaro. Filmens syn på det centrala men obearbetade självmordet blir också allt klarare. Budskapet är tydligt: Alla har något de skulle kunna ta livet av sig för – men alla gör det inte. Varför det är på det sättet går inte att förklara. Men det står alltmer klart att det trots allt är mer intressant varför människor väljer att leva vidare än varför de väljer att dö.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.