 |
| |
En kärlekshistoria i dödens gränsland
just like heaven
| Betyg: |  |
Den ständigt arbetande läkaren Elizabeth råkar ut för en bilolycka på väg till en middag med en blinddate. Den ständigt öldrickande och deprimerade David hittar äntligen en lägenhet med en soffa som han gillar. En dag står plötsligt en blond kort kvinna och skäller ut honom för att han inte använder underlägg till sina kallfuktiga ölburkar. Kvinnan försvinner lika fort som hon dykt upp, men återkommer några dagar senare när han stiger ur duschen. Sakta men säkert börjar David och med Elizabeths ande tillsammans nysta i vad som kan ha hänt henne.
”Just like Heaven” är en må bra-film, det ska inte stickas under stolen med. Filmen har vissa förutsägbara partier och en och annan orealistisk karaktär – till exempel den klassiska ”jag-ser-allt-jag-vet-allt-överläkaren”. (I verkligheten tror jag att överläkare i regel är alltför upptagna för att hålla koll på varenda anställds förehavanden och om det, som i detta fall, gäller övertidsarbete tror jag nog de snarare passar på att utnyttja det än att avbryta det.). Filmen ger i alla fall ett par goda skratt, samt pressar fram en och en halv tår mot slutet.
Bland Mark Waters tidigare filmer ser vi ”Freaky Friday” och ”Mean Girls” och det finns vissa som hävdar att han är en ny John Hughes (”Maid in Manhattan”, ”Ensam Hemma”- och ”Beethoven”-filmerna). Jag tycker nog ändå att ”Just like Heaven” är ett strå vassare än de klassiska romantiska komedierna. Det blir helt enkelt inte grälligt gulligt eller fjantkomiskt (enda undantaget skulle möjligen vara när Mark Ruffalos karaktär David försöker illustrera obekvämlikheten i en röd designsoffa vid en lägenhetsvisning).
Bland birollerna har vi den avspända psykologkompisen Jack, den roande mediumbegåvade expediten från den övernaturliga affären samt den hysteriska systern Abby. Dessa tre typiska biroller har en rad platta, tråkiga föregångare, men de känns något mer levande i just den här filmen. Över huvud taget känns alla inblandade något mer levande än de övriga i ”romantiska-komedi-träsket”. Kanske detta är Waters signum? I vilket fall som helst så får vi hoppas att han utvecklar den vidare så vi kan få fler må bra-filmer med lite känsla.
Filmens moralkaka är ganska tydlig redan
från början. Den går ut på att man måste
hinna leva för att kunna dö, och att leva är i den här
filmen liktydigt med att bli kär och att älska någon.
Trots att ”Just like Heaven” skiljer sig något från
övriga filmer i genren kan jag inte låta bli att undra om det
någonsin kommer en film som inte har den heterosexuella familjedrömmen
som slutgiltigt mål? 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.