Bild: sony pictures

Alltför många transportsträckor
Av Lydia Duprat

legenden om zorro [the legend of zorro]
Regi: Martin Campbell
Manus: Alex Kurtzman och Roberto Orci m. fl.
I rollerna: Antonio Banderas, Catherine Zeta-Jones, Rufus Sewell, Adrian Alonso, Nick Chinlund, Julio Oscar Mechoso m. fl.

LYSSNA PÅ ETT LJUDKLIPP FRÅN FILMEN >>

Betyg:

FILMENS WEBBPLATS >>

”Legenden om Zorro” vill sig bara inte.

Filmen är inte dålig i sina olika delar: actionscenerna är många och fantasifulla och stuntnumren fräcka; Catherine Zeta-Jones är lika snygg som sist och Antonio Banderas är fortfarande en läckerbit trots att han börjar bli lite gammal. Överlag är skådespelarprestationerna bra – inte minst den gigantiska svarta hästen som spelar Tornado gör här en förtjänstfull prestation.

Som helhet är emellertid ”Legenden om Zorro” inte vidare lyckad.

Martin Campbells och ensemblens förhoppning om att filmen skulle bli bättre än föregångaren från 1998, ”Zorro – Den maskerade hämnaren”, har inte infriats. ”Legenden om Zorro” försöker övertyga publiken om att den är en komedi, men publiken blir inte övertygad. Banderas tycks ha svårt för att tro på sig själv i rollen som Zorro; då och då får han ett uttryck i ögonen som får en att misstänka att han inte var helt mentalt närvarande när somliga scener spelades in. Intrigen är långsökt och onödigt invecklad och luktar amerikansk patriotism lång väg. Tempot är knackigt och transportsträckorna många. De komiska inslagen är spirituella och hjärtevärmande men få. Kort sagt är ”Legenden om Zorro” mycket ojämn.

Året är 1850. Kalifornien, som tidigare tillhört Mexiko men som blivit annekterat av USA två år tidigare, vill bli en amerikansk delstat och röstar om en egen konstitution för att underlätta den processen. Några otäcka skurkar vill emellertid av okänd anledning sätta käppar i hjulet för den kaliforniska befolkningens strävan, och Zorro måste ingripa för att valurnan med de värdefulla rösterna inte ska gå förlorad. Nu när Kaliforniens lyckliga öde tycks beseglat tror Elena (Zeta-Jones) att maken Alejandro, alias Zorro (Banderas), ska pensionera sig från jobbet som folkhjälte och ägna sig mer åt familjen, som även består av den tioåriga sonen Joaquín (Adrian Alonso). Men Alejandro är inte riktigt färdig med Zorro, och äktenskapet knakar i fogarna. Kort därefter ansöker Elena om skilsmässa, och det dröjer inte innan hon hittat en annan beundrare, den franske greven Armand (Rufus Sewell). Alejandro reagerar med att supa i lag med sin trogne hingst Tornado och ställa till med bråk, tills han börjar misstänka att greve Armand inte har rent mjöl i påsen och att Elena kan ha andra bevekelsegrunder för umgänget med greven än de uppenbara. En katastrof hotar den unga amerikanska nationen och boven heter Europa; nu måste Zorro skärpa sig och se till att avvärja faran.

En stor behållning med ”Legenden om Zorro” är Adrian Alonso i rollen som Zorros son. Denna unga mexikanska skådespelare kunde inte ett ord engelska under filminspelningen och lärde sig sina repliker på fonetisk väg. Han utför själv en del stuntnummer med och utan svärd, men det bästa med honom är hans charm.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.