Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN

En clown trivs i make-up

artikel
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •
Om jim carrey i "lemony snickets berättelse om syskonen baudelaires olycksaliga liv"

Det tycks som att superkomikern Jim Carrey trivs med att få sminka sig. Clowner är som bekant sminkade i allmänhet, och Carreys liksom animerade och fysiska humor kan ju lätt beskrivas som just clownartad (även om jag själv exempelvis har väldigt svårt för cirkusclowner men oftast är väldigt förtjust i Jim Carrey). Därför är det kanske inte helt ologiskt att vi ofta får ta del av Carreys eklektiska skådespeleri medierat genom en väl tilltagen make-up.

Det gotiska familjeäventyret ”Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv” från 2004 som nu släpps på dvd är inte Jim Carreys första äventyr vad gäller mer omfattande sminkning (det vill säga, av den typ som lägger sig som en transformerande mask över huvudets originalkonfiguration). Några tidigare exempel: ”The Mask” (1994), ”Batman Forever” (1995), ”Me, Myself & Irene” (2000), och “Dr. Seuss' How the Grinch Stole Christmas” (2001). Även ”Dumb and Dumber” (1994) och ”Ace Ventura”-filmerna (1994 respektive 1995) innehåller vissa sådana aspekter i de inte helt icke-iögonenfallande frisyrerna.

Hur kommer det sig då att Carrey så ofta återkommer till dessa yviga make-up-munderingar? Räcker det inte med hans minst sagt animerade personlighet? Svaret är kanske så enkelt som en liksom karnevalisk humor som naturligt och livsbejakande gärna spritter ut i olika visuella förlängningar. Det kanske är krystat att försöka teoretisera vidare, men kan det inte också handla om en förlängning av hans animerade personlighet? Alla komiker gömmer sig i viss mån bakom sina skämt, och på samma sätt kan man gömma den egna personen bakom maskeringen. Sminkningen blir alltså som en förlängning av skämten som gömställe: en ytterligare säkerhet, en tydligare och mer påtaglig mur.

Den här lite hobbypsykoanalyserande och spekulerande tråden är kanske inget att fördjupa sig i för tillfället. Vad man dock mer säkert kan säga om Carreys make-up i ”Lemony Snickets berättelse…” är att det handlar om flera olika karaktärer som alla var tidskrävande att få till, men med ett högst imponerande resultat – vilket en vunnen Oscar (”Best Achievement in Makeup”) för make-upartisterna Bill Corso och Valli O'Reilly prydligt understryker.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat