ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
Foxx förför som
Ray Charles
Känner du dig det minsta intresserad av historien bakom den musikhistoriska giganten Ray Charles, och känner för att tillskansa dig den genom en smidigt berättad film med massor av härlig musik och högklassigt skådespeleri? Även om man nu tvärt skulle sätta sig emot att filmen helt och hållet uppfyller dessa kriterier så släpps i alla fall Taylor Hackfords ”Ray” på video och DVD den 15/6.
”Ray” nominerades till en del prestigefyllda filmpriser, där huvudrollsinnehavaren Jamie Foxxs förtjusande porträtt bland annat kammade hem både en Oscarsstatyett och ett Golden Globe-dito för bästa manliga huvudroll. Oberoende av vad olika recensenter tyckte om Hackfords regi och filmen i övrigt, var det få som inte lät sig imponeras av Foxxs kraftfullt känsliga sätt att göra rollen som Charles till något både porträttlikt och liksom eget, och därigenom trovärdigt. I Café Crèmes recension av filmen menar Alice Thorburn att det som gör filmen underhållande, trots att det är en tämligen konventionell och rakt berättad biografifilm, är, bortsett från Ray Charles själva musik, Jamie Foxx skådespeleri som är ”lysande” och ”otroligt porträttlikt”. Även om ”Ray” är en
ganska snäll film där dramatiken (som i mycket bärs upp
av Foxxs skickliga skådespeleri) ibland kanske drunknar något
i det framåtskridande flöde som vill få med så
mycket biografiskt material som möjligt, väjer man inte för
de mer kontroversiella delarna av Rays Charles liv, vilket exempelvis
innebär att hans heroinmissbruk och inte helt trogna och ansvarsfulla
förhållande till sin familj visas fram som förhållandevis
centrala delar av berättelsen – och detta trots att det uppenbarligen
är ett vördnadsfullt fan som gjort filmen. |
||||
|