 |
| |
Mrs Robinson 30 år senare
ryktet går [rumor has it...]
LYSSNA PÅ ETT LJUDKLIPP FRÅN FILMEN >> SE FILMENS TRAILER >>
| Betyg: |  |
Försök hänga med i det här: en medelålders kvinna hade en gång en affär med sin dotters pojkvän. Pojkvännen lämnade henne för dottern, som dock i sin tur lämnade honom och gifte sig med en annan man. Några år senare gavs en bok ut av en man som hade varit klasskompis till den man som haft ihop det med både mamman och dottern. Ännu ett par år senare kom filmen baserad på boken och rykten satte igång om vilka karaktärerna var baserade på. Ska jag förtydliga? Boken och filmen var ”Mandomsprovet” (”The Graduate”, 1967), klassikern med Dustin Hoffman i huvudrollen.
Den något bisarra grundförutsättningen i ”Ryktet går…” är nämligen att Sarah (Jennifer Aniston) är dotter respektive dotterdotter till de två kvinnorna som var involverade med samme man, och hon börjar misstänka att denne man kanske är hennes far. Efter hennes systers (Mena Suvari) bröllop och den nyliga förlovningen med pojkvännen Jeff (Mark Ruffalo) söker hon i ren desperation upp denne man, Beau Burroughs (Kevin Costner).
Låter detta spännande? Låt er inte luras av den någorlunda originella premissen. Den fuskas nämligen bort så snart som den presenterats. Sen är det de gamla vanliga frågorna om att återvända till sin hemstad och om ifall inte livet blir roligare än så här – frågor man börjar känna att filmvärlden kanske kan lämna bakom sig nu när de analyserats så noga. Dessutom lider filmen kraftigt av att allt sägs i stället för att ageras. Vi får till exempel tydligt veta många gånger om att Sarah inte passar in i sin familj, fastän det är svårt att se hur hon skiljer sig märkbart ifrån dem annat än på de sätt som anges – hon är inte blond och tycker inte om att spela tennis. Knappast tydliga bevis på att man är en oäkting. Likaså understryks det att Sarah är missnöjd med sitt liv och önskar sig lite mer spänning, men hon är ju så tråkig själv! Jennifer Aniston är ingen oäven skådespelerska, men hennes roll är verkligen svår att tycka om. Varför hon skulle söka sig till den betydligt äldre Beau (som inte var hennes pappa när allt kom omkring) när hennes pojkvän Jeff ger ett så sympatiskt intryck är också en gåta, även om nu Kevin Costner här faktiskt inte är träig på det sätt man lärt sig förknippa med honom.
Det är Rob Reiner som regisserat, mannen
som till exempel för över femton år sedan gjorde ”När
Harry mötte Sally”. Därför blir den likgiltighet
man känner inför ”Ryktet går…” lite
mindre underlig när man får reda på att det var en annan
regissör som var påtänkt från början och det
var först när han backade ur som Reiner tog över. Det fanns
en bra idé och ett gäng bra skådespelare som man kunde
gjort någonting av, men resultatet blev en film man glömt bort
nästan innan man hunnit se klart den. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.