"Prozac
Nation är en antingen eller-film"
Av Ronny Larsson
Prozac Nation är vida känd som bok, men filmen
har få hört talas om. Filmen med kända skådespelare
som Christina Ricci, Jason Biggs och Jessica Lange har varit klar sedan 2001,
och något premiärdatum för USA är ens inte satt.
Café Crème har träffat filmens regissör Erik Skjoldbjaerg
under Stockholms filmfestival.
Erik Skjoldbjaerg kommer från Tromsö i Norge och slog igenom
med thrillern ”Insomnia” (1997), med Stellan Skarsgård
i en stor roll. Den öppnade dörrar i Hollywood och han erbjöds
göra en engelskspråkig variant med stjärnor som Al Pacino,
Robin Williams och Hillary Swank. Men Skjoldbjaerg tackade nej och jobbet
gick till en annan regissör. Han kände att han gjort filmen en
gång och att en upprepning inte var en utmaning. Nu är han som
sagt aktuell med ”Prozac Nation”, som ännu inte fått
ett svenskt premiärdatum.
Varför valde du att som din första Hollywoodproduktion
arbeta med Prozac Nation?
”Insomnia” öppnade många dörrar och i branschen
blev jag snabbt känd. Filmbolagen kastar sig över nya regissörer
och gärna europeiska. Det är snarare en fördel att vara från
ett annat land om du är regissör. Se bara på Peter Jackson
(”Sagan om Ringen”-trilogin), Mira Nair (”Monsunbröllop”),
Mathieu Kassovitz (”Gothika”, ”De blodröda floderna”).
Filmbolaget Millenium, som är så fristående man bli i storbolagens
Hollywood, kontaktade mig precis när jag börjat förbereda
ett nytt projekt och jag kände att det här var rätt film efter ”Insomnia”.
Men det stod mellan mig och fyra andra och Christina Ricci som var drivande
i filmens tillkomst valde mig i samråd med Millenium Films.
Var det tufft att ta sig an en så pass känd bok som Prozac
Nation är?
Nja,
mest för att det är en memoar och inte en roman. Det är
som att sammanfatta dagboksanteckningar, väldigt tufft. Men Galt Niederhoffer
som skrev manus gjorde ett kanonjobb vilket underlättade mitt filmande.
Jag har vänner med liknande problem som de som beskrivs i boken och
var personligt engagerad i depression och läkandeprocessen. Jag väljer
filmer för att jag gillar manuset, inte för att det skulle ge prestige
att ta sig an dem.
När kommer filmen ut i Sverige och vad hände
med USA-releasen?
Ja
du… Sverige vet jag inte. Varken bio eller videopremiär är
satt. Och USA… Miramax som är ett av de största distributionsbolagen
köpte rättigheterna för två år sedan och sen har
det bara skjutits upp. Men jag har levt med ovissheten så länge
nu så jag är van. Jag orkar inte lägga energi på att
undra och hoppas. Jag är nöjd med filmen, det är det viktigaste.
Hur delaktig var författarinnan Elizabeth Wurtzel
under filmarbetet?
Inte
alls faktiskt, hon hade sålt rättigheterna och var nöjd
med Ricci vid rodret. De hade mycket kontakt och Wurtzel upplevde också att
jag skulle få ha min vision av boken i fred. Vi har bara träffats
två gånger allt som allt.
Vad har du fått för reaktioner på filmen?
Jag upplever
att det är en antingen eller-film. Gilla den skarpt eller
ogilla den mycket.
Att skildra depression på ett annorlunda sätt kan provocera de
som har en helt annan upplevelse av depression. Filmens jag agerar ju irrationellt
och provocerande, det går emot bilden av hur man som lider av depression
ska vara. Men överlag har responsen varit schysst.
Filmen skildrar ju en depression, men förklarar
inte vad som ligger bakom. Var det ett medvetet val?
Ja. Christina och jag var överens om att det var ett originellt tillvägagångssätt.
Andra filmer överdramatiserar utlösningen och händelseförloppet
av depressioner. Det är så många faktorer som spelar in
och vi ville inte skriva dem som ser filmen på näsan. Alla får
ha sin egen uppfattning. Elizabeths förhållande till föräldrarna är
ju inte det lättaste och det är väl en av orsakerna. Men,
vi fokuserade på hur en depression yttrar sig och vägen till hjälp.
Christina Ricci var ju självklar i huvudrollen i och med att hon var
knuten till projektet så tidigt, men hur var det med Jessica Lange
och Jason Biggs?
Jessica Lange förhandlades det med länge och jag kände verkligen,
YES! när hon skrev på. Hon är en fantastisk skådespelerska
och hennes insats som Elizabeths mamma är oklanderlig. Jason Biggs var
väl ett stort frågetecken för de flesta och det tog ett tag
innan filmbolagsbossarna godkände honom. Han hade ju bara synts i stora
sammanhang, i American Pie-filmerna, tidigare och var oprövad inom dramagenren.
Men han bevisade att han behärskade mer och var efter ett tag självklar
i rollen som Elizabeths pojkvän. Nu syns han ju i Woody Allens senaste
och har gjort annat än komedi, så vi chansade rätt.
Var vill du helst arbeta?
Det spelar faktiskt inte så stor roll. I Norge görs ju bara
ett begränsat antal filmer varje år och marknaden är minimal.
I USA är det stort och hektiskt men där kräver yrket nästan
att man bosätter sig där, vilket jag inte är beredd att göra
just nu. Men min agent trycker på och dyker det upp flera fantastiska
projekt så…. Jag skulle gärna växla mellan skandinaviskt
och amerikanskt.
Vad har du för planer nu?
Jag håller på med lite av varje och är ganska långt
gången med ett nytt filmprojekt men jag kan inte berätta om det än.
Och den kommande veckan ska jag tillbringa i Stockholm och försöka
se lite film.
|