En smart film
Av Helena Mansén

Bild: Columbia-Tristar

Betyg:

Superintelligenta makthavare som blir bortkollrade och lurade: sådant njuter man av. Det är något visst med det. Ännu bättre blir det när man själv befinner sig på den smarta sidan. På CIA-agenten Nathan Muirs (Robert Redford) sida.

Året är 1991. Muir är en ärrad och erfaren CIA-agent som just ska gå i pension. Lite samma tema som i filmen "Löftet" med Jach Nicholson. Sista dagen på jobbet. Packar ihop prylarna. Sekreteraren hjälper till in i det sista. Och så - ett sista uppdrag. Ett uppdrag som inte är förankrat hos cheferna men som (förstås) ändå bara måste utföras. Där slutar likheterna.

Medan Muir rensar undan efter sig i sitt rum på CIA:s högkvarter får han höra att den yngre kollegan och f d lärjungen Tom Bishop fängslats i Peking, anklagad för spioneri. Bishop (Brad Pitt) kommer att avrättas om 24 timmar om inte CIA skrider till verket. CIA:s höjdare samlas för överläggningar men beslutar att inte agera. Detta av rädsla för internationella konflikter eftersom USA samtidigt har höjdare på statsbesök i Kina. Muir finner sig förstås inte i det. Han vill rädda Bishop som han hyser lite faderliga känslor för.

Muir har arbetat länge som CIA-agent och kan högkvarteret som sin egen ficka. Han vet också hur hans överordnande tänker. Som CIA-agent vet han att han inte kan lita på någon. Nu vet han att han inte heller kan lita på sina chefer och kollegor. Det är ingenting som gör honom frustrerad eller besviken. En CIA-agent är tränad för att kunna vara hård, känslokall och utföra det som uppdraget kräver. Därför vet han att det är så. Det blir som ett parti schack mellan Muir och de kallhamrade cheferna. Muir har gått länge i CIA-skolan och nog lärt sig läxan bättre än de. Muirs drag är också filmpublikens drag och det är både spännande och njutbart.

Händelserna hoppar mellan olika tidsperioder då Muir tänker tillbaka. Men det är aldrig något problem att följa berättelsen. Man vet precis i vilket skeende man befinner sig. Regi och manus är strålande. Bara en svacka upplevdes. Det var när man fick se en återblick och Bishop var på väg till ett uppdrag. Det var mycket bråttom. Han och medhjälparen kastade sig i en bil, rivstartade, gasade, sladdade, backade, gasade, bromsade, sladdade och krockade för att slutligen köra in i en trång gränd med grönsaksstånd som de naturligtvis hamnade i och alla tomater och salladshuvuden rullade över motorhuven, för att därefter kasta sig ur bilen och mycket brådskande springa därifrån. Klichéartat. Samma scenario har man sett ungefär trehundratjugo gånger förut i andra filmer. Den här filmen behövde inte upprepa det. Onödigt och synd. Men det var ungefär det enda att vara kritisk mot.

Brad Pitt är förstås alldeles för söt för att passa som en stenhård CIA-agent. Men det verkar manusförfattaren också inse. Robert Redford är perfekt i sin roll, kanske en av hans bästa. Mer än så här vill jag inte berätta om filmens handling. Då finns det risk att jag förstör upplevelsen.

Även om man inte är någon större fan av actionfilmer så gillar man nog den här filmen. Den är spännande, välgjord och intelligent. Något för den som gillar att tänka till lite grann.

FILMENS WEBBPLATS

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème