Till Café Crème Film!
 ÅRGÅNG 3 NUMMER 1 - 21 JANUARI 2002
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN
:: CAFÉ CRÈME FILMARKIV ::

Gör skäl för sitt namn
Av Helena Mansén

Bild: UIP

Vanilla Sky
Regi: Cameron Crowe
Manus: Filmen bygger på den spanska Abre Les Ojos ("Öppna ögonen").
I rollerna: Tom Cruise, Penelope Cruz, Cameron Diaz, Johnny Galecki, Jason Lee, Kurt Russell, Steven Spielberg (som sig själv)

Betyg:

David (Tom Cruise) är en snobbig rikemansson. Föräldrarna är döda och han har fått ta över faderns tre veckotidningar och ett bokförlag. Ett av hans trista bekymmer är att hålla styrelsemedlemmarna- "de 13 dvärgarna" - stångna. Helst skulle han vilja slippa gå till mötena överhuvudtaget. Ett nästan värre bekymmer är att få bort eventuella begynnande grå hårstrån. Hans nöjen däremot är den silverglänsande porschen och Julianne (Cameron Diaz) som han kan sova över hos när lusten faller på. "Citizen Dildo" kallas han av sina vänner.

Filmen börjar med häftiga vyer och hisnande vinklar över New Yorks skyskrapor. Ibland blir det totalmörkt. Man tror det är något fel på bandet. Men icke. "Öppna dina ögon" uppmanar en mjuk kvinnostämma. Redan nu är det tvära kast i filmen och man försöker hänga med, få ett grepp om vad som är vad. Det lyckas sådär.

David har födelsedagskalas och dit kommer söta mörka Sofia (Penelope Cruz). Det är kärlek vid första ögonkastet. Från bägge håll verkar det som. Det som sen tycks kunna utvecklas till en riktig kärlekshistoria vänder till tragedi. Svartsjuka Julianne lockar med sig David i bilen och i en vansinnesfärd kör hon medvetet utför en bro. Julianne dör och David vaknar upp med vanställt ansikte.

"Vad är lycka för dig?" är en fråga som återkommer fem gånger i filmen. Kanske är det det som är den underliggande tanken med filmen. Vad är lycka? Rikedom och sorglöshet, eller något annat. "Öppna dina ögon".

Hursomhelst blir filmen svårare och svårare att förstå. Framförallt är det omöjligt att hänga med i vad som är dröm, verklighet, mardröm, utopi, dåtid, nutid, framtid eller total sinnesförvirring. Händelserna går omlott hela tiden. Likaså Davids ansikte som ibland är vanställt, ibland efter kirurgiska ingrepp helt återställt. Ibland är han ljuvligt lycklig med sin Sofia, ibland är det som om de knappt känner varandra, ibland ser han den döda Julianne fast det är Sofia. Han känner sig förföljd av Julianne, vill bli av med henne och har skuldkänslor, Sofia dyrkar han. Parallellt med detta är han gripen misstänkt för mord. Som han inte vet att han begått. På vem?

Filmen är seg i början men tar sig ju längre den fortskrider. Däremot ger man upp försöken med att reda ut begreppen om vad som är dröm, mardröm, sinnesförvirring eller verklighet. Det blir onekligen jobbigt.

Intressant är det ändå att få uppleva sig genom David, för det är det man gör, få en tankeställare över hur tillvaron kan te sig för en sinnesförvirrad människa. Om det nu är det han är. Eller om han bara drömmer.

Trist att säga, men den största behållningen av filmen är kärlekshistorien mellan Tom Cruise och Penelope Cruz. Den i verkligheten alltså. Det var vid den här inspelningen de blev kära. Man kan förstå Tom Cruise för Penelope är verkligen både söt och charmig. Duktig skådespelerska också. Men självklart är det inte ur dylika aspekter man ska bedöma en film.

Det är onekligen en annorlunda film och sådana brukar kunna dra åt sig en viss genistämpel. Men tyvärr tror jag inte det finns någon stor filmpublik som orkar med den svåra handlingen. En handling utan struktur. Där man själv tappar greppet. Vaniljhimmel är det rätta namnet.

FILMENS WEBBPLATS


[an error occurred while processing this directive]

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème