Bronsålderskrukor	foto: webshots.com

Könsroller under bronsåldern
Av Maud Lagerborg

Forntiden är höljd i ett töcken, och de enda källor vi har om de människor som levde för tusentals år sedan är de materiella lämningar de lämnade efter sig, till exempel i form av gravgåvor, fragmentariska boplatser och offerfynd. Arkeologerna har med tiden lärt sig att tolka fynden så att vi kanske kan komma forntidens människor lite närmare.

Nordens förhistoria brukar delas in i tre stora perioder, nämligen stenåldern (10000-1800 f Kr), bronsåldern (1800-500 f Kr) och järnåldern (500 f Kr-1050 e Kr) och vi ska i den här artikeln titta lite närmare på om dessa materiella lämningar kan säga något om könsrollerna under en så avlägsen period som bronsåldern.

Kan det arkeologiska materialet över huvud taget svara på frågor om könsroller? Svaret är ja, man kan se könsroller i de materiella lämningarna. I alla fall delvis. Exempelvis studerar arkeologerna olika fyndkategorier i gravar och på boplatser. Föremål som vapen anses traditionellt som manliga, medan halsringar, bältesplattor, broscher (som inom arkeologi kallas fibula) och verktyg för textila hantverk tolkas som kvinnliga. Dessutom studeras förhållandet mellan antalet män och kvinnor som blivit ståndsmässigt begravda, vad de fått med sig efter döden, och hur kulten, eller religionen, kan ha sett ut.

Under äldre bronsålder (1800-1100 f Kr) tyder den stora dominansen av manliga föremål, såsom vapen, i gravarna på manlig dominans i samhället i stort. Det var också männen som hedrades med de stora gravhögarna, även om gravlagda kvinnor naturligtvis förekommer. Längre fram i tiden, under yngre bronsålder (1100-500 f Kr) finns dock vissa tecken på att kvinnorna fick en starkare ställning, eftersom andelen kvinnliga föremål (exempelvis smycken) ökar markant i gravmaterialet.

Samma slutsats kan man dra vad gäller så kallade depåfynd, vilket innebär föremål som har offrats i en sjö eller mosse. Under äldre bronsålder handlar det framför allt om vapen, medan det under yngre bronsålder blir allt vanligare med kvinnliga smycken.

Vad kan man då veta om hur religionen har sett ut under den nordiska bronsåldern, då samhället saknade skrift? Dels används jämförande studier med i dag kända skriftlösa kulturer, och dels studeras gravmaterial och troliga kultföremål. Enkelt uttryckt är ett kultföremål ett fynd som inte kan förklaras på något annat sätt. Något som exempelvis kan tala för att kvinnor hade en viss ställning, och deltog aktivt i de religiösa ceremonierna, är det faktum att det förekommer kvinnliga figuriner på många platser. Dessutom pekar en hel del hällristningar på en fruktbarhetskult, där både kvinnor och män hade sin givna plats i det ceremoniella livet. Exempel på hällristningsbilder som visar på just fruktbarhetskult är den stora mängd falliska figurer som förekommer.

Vardagslivet är det däremot svårt att orda om. Boplatslämningarna är, som sagt, ofta fragmentariska och består vanligen av stolphål och härdar. Ett arkeologiskt tränat öga kan emellertid få ut en hel del av fragmenten ändå, men könsrollsmönster är svårt att spåra på boplatserna.

Några teorier har bildats kring de fynd av bevarade ekkistor som gjorts bland annat i Danmark, och som finns till beskådande på Nationalmuseum i Köpenhamn. Kistorna innehåller gravlagda människor som är så bra bevarade att hår och kläder fortfarande finns kvar. Utifrån dessa gravar har forskare dragit slutsatsen att flickor lämnade sin familj när de gifte sig, och att de förde med sig en hemgift i form av bland annat ett stort tyg. Detta torde tala för ett mer patriarkalt samhälle, då sönerna tycks ha stannat kvar och tagit över fädernegården. Precis som under senare tider, således.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.