Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN
Välkomponerad existentiell symfoni


Bild: scanbox

united states of leland
FILMENS WEBBPLATS >>
Betyg:

Leland är en amerikansk tonåring som begår ett obegripligt mord på en utvecklingsstörd pojke. Att en sådan handling bara kan begås av ett monster är den vanligaste reaktionen vid sidan av att ställa sig frågan om varför. Detta är ”United States of Lelands” utgångspunkt, och filmen kan lätt missförstås som att den försöker reda ut Lelands orsaker till att begå en ohygglig handling. Om man ser filmen ur denna synvinkel kan svaret som fås i slutet av filmen verka lättviktigt psykologiserande och framstå som stötande. Men i filmens utgångspunkt ligger i stället kärnan till vad som är filmens grundläggande tema: de misstag alla människor begår och en eventuell förlåtelse för dem.

Runt centralkaraktären Leland finns en rad karaktärer till vilka vi kan dra paralleller från dilemmat kring Lelands handlingar och reaktionerna på dem. Detta gör att filmen egentligen handlar mer om dem (och i slutändan om oss alla) än om Leland som mer fungerar som filmens nav. Den mest förekommande karaktären vid sidan av Leland är den lärare som undervisar honom i fängelset (spelad av Don Cheadle). Denne vill hjälpa Leland samtidigt som han i egenskap av oförlöst författare utnyttjar honom som stoffet till en bok. Till detta kommer att han i mötet med Leland börjar reflektera över sina egna handlingar av otrohet gentemot sin flickvän. Detta är ett exempel på hur Lelands funktion är mer som en katalysator för reflektion kring filmens tema än som en fiktiv karaktär vars öde vi bryr oss om. Detta är en film som beskriver olika livsåskådningar och mänsklig natur mer än specifika karaktärer. Detta betyder dock inte att man inte kan njuta av strålande regi och skådespeleri, även om varje karaktär inte får så mycket spelrum att röra sig med.

Framför allt är filmen oerhört njutbart konstruerad. Alla detaljer i filmen fyller en funktion och återknyter till temat eller förklarar och fördjupar sådant som man vid ett första ögonkast inte lägger märke till. Exempelvis kan vad som först framstår som outvecklade karaktärer eller dåligt eller orealistiskt skrivna repliker i längden bli pusselbitar som passar i filmens helhet; de kan vara svåra att placera men passar sedan precis. Detta leder till en mycket tänkvärd film som underhåller långt efter den tagit slut.

På minussidan hamnar framför allt Lelands alltför ofta förekommande berättarröst som blir lite för pseudofilosofisk. Gestaltningen av karaktären Leland är också problematisk på så sätt att denne alltför mycket påminner om den ”coola” outsidern i många dåliga moderna amerikanska ungdomsfilmer, som till exempel ”Donnie Darko”. Leland ges också något slags änglalik kvalitet som känns störande med tanke på hans handling. Filmen skulle ha tjänat på att gestalta honom mer som den psykiskt störda person han är. Här vill jag dock lägga in en reservation och återknyta till vad som nämndes ovan om detaljer som pusselbitar. Lelands störda psyke kommer mer till uttryck i andra karaktärers relation till honom än i den yttre gestaltningen. Detta är snyggt genomfört men samtidigt finns risken att Leland kan te sig obekvämt gullig.

Risken med en intrikat konstruerad film som denna är just att den så lätt kan missförstås, inte minst vad gäller filmens huvudsakliga tema. Sådant kan få ”United States of Leland” att framstå som ett till synes osofistikerat popdrama. Under dess yta döljer sig dock en djupare komplexitet och en underskönt väl komponerad och strukturerad film om mänskliga villkor och moraliska frågor.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Lydia Duprat